MinaFinaNoveller

Sara himlar med ögonen och ropar tillbaka:

-Jag kommeeeer!

Sara tar de sista tagen med plattången och synar sig i spegeln. Hon har på sig ett par gula converse, Vita shorts och en gul halvlång kläning. Sara gillar hur hon ser ut , hon är inte för smal och inte för tjock. Hon är lagom mullig. Hon gillar värkligen hur hon ser ut med plattat hår som hon har nu. de vanligtvis ostyriga bruna lockarna ligger platt utmed ryggen. Men det hon älskar mest med sig själv är sina ögon. De är klar blå. " som en målnfri sommarag" , som morfar brukar säga.

Sara ler och ståppar ner plattången i sin LV väska. Hon sätter snabbt upp luggen med ett spenne och springer sedan ner. Hennes pappa står i dörren och kollar på henne.

-Passar det att åka nu , fröken?

Sara stannar upp och kollar på honom.

-Har jag sagt något annat eller?

Man kanske ska vara trevligare mot sin pappa men en pappa som lämnade ens mamma när man föddes är svår att gilla. Iallafall enligt Sara.

Sara fortsätter ut genom dörren och sätter sig i den gamla röda volvon. Saras pappa kommer tätt där på och sätter sig framför ratten och startar motorn. och så far de iväg mot Saras mammas hus.

Efter ca 10 min ser Sara hennes mammas lilla villa. Hennes mamma står och pakar in det sista i den silvriga Saaben. Sara börjar le. Äntligen så ska de faktist iväg! För hon Sara Anna Andersson hade världens bästa mamma som hade som hennes 18 års pressent bokat en resa för Sig , Sara och hennes halvbror Max till kanarieöarna i två veckor! Hon hade en ny man men han fick inte följa med! Så hon kommer faktist fira 18 årsdagen där! Hon fick inte så mycket annat , fast av hennes pappa fick hon en ny Iphone , så det gjorde inte så mycket.

Saras pappa kör upp på infarten brevid Saaben och Sara slänger sig nästan ut ur bilen. Sara hatar den bilen.

- Hej guman! Saras mamma Anita håller ut armarna i en kram som Sara med glädje springer in i. Sara älskar värkligen sin mamma till skilnad från pappa .

Saras mamma strycken hennes hår.

-Gå och sätt dig i bilen vi åker om fem minuter.

Sara nickar och går och sätter sig i bilens framsäte. Hon ser pappa packa t den ända väskan med kläder hon ville ha med sig från honom. hon hade en annan väska hos mamma som förmodligen låg redan i bilen. I baksätet satt max oxh spelade på sin Ipod.

- Ska du verkligen göra slut på bateriet innan vi äns har åkt? Frågar Sara.

- Det finns ladd ställen på planet, säger Max utan att kolla upp.

- Hur vet du det?

Max kollade upp från spelet,

- Hur vet du INTE det?

Sara skulle precis ge ett spydigt svar när deras mamma öppnade förar dörren. Hon såg att hon hade en iriterad rynka mellan ögonbrynen. En som hon alltid fick när hon träffade Saras pappa. Så hon släppte diskutionen för att inte reta upp mamma enu mer.

- Okej, säger Saras mamma, Nu åker vi!

Im on my way!

_________________________________________________________________________

Inte världens längsta kapitel , men jag är i skolan så ni får iallafall något ;)

Och jag ska bara ursäkta min dåliga stavning , hoppas ni står ut X)

Och komentera nuuu!

With love , Alma